torsdag 22 september 2011

SORG!!

Det var ett tag sen jag skrev,och nu är jag mer ledsen än någonsin, min stackars lilla mamma har fått lungcancer...och jag är livrädd!! För er som inte vet så miste min man sin mamma i lungcancer för 3,5 år sen efter att ha kämpat emot 3 gånger....min kära familj anser att jag har katastrof tänkande och att jag inte har skäl att oroa mig och vara rädd-ställt till erfarenheten jag haft, är det konstigt att jag är nervös?? Tror inte det. 


Sen har det hänt så mycket mera också.Maken ska på MRI-röntgen för sin sjukdom då risken finns att han är sämre-de ska jag heller inte oroa mig över antar jag.....
Ja listan kan göras så lång--


Min bror bekräftade för mig att min sk släkt på mors sidan då aldrig brytt sig om mig och hur jag än vrider o vänder på det och försöker hitta ett försvar så finner jag att han har ju rätt...
<tillhör vanvårdsgruppen> jag hade inte hamnat på barnhem om de hade brytt sig om mig de minsta...men där fick jag sitta efter att ha varit utsatt för brott o gå igenom ännu mer svåra saker...fakta är vidrigt, bara att erkänna.


Så här har ni en del av mitt bedrövliga liv..
Stor smärta och stor sorg har jag för att de vänt mig ryggen, och för att de räknar mig för obetydlig..deras förlust, ja de är de..
Frågan är-hur glömmer jag bort människor som jag alltid trott nånstans hade en plats för mig???






Kramelikram därute till er som läser!!

torsdag 2 juni 2011

Stoppa av visningarna

Stoppa avvisningarna av Iranska flyktingar till en osäker framtid i Iran där rättssamhället satts ur spel för länge sedan.....Glorias pappa (som jag skrivit om tidigare) är en av de som riskerar öivet om han tvingas tillbaka..
Hjälp dom alla genom att skriva på här;
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5664

måndag 23 maj 2011

Kattungar...


Detta är senaste tillskottet i vår familj...eller ja en av 3 knoddar..lilla Marie..ja hon kan tingas för flytt i juli men villkoret är att hon och hennes bröder INTE får bli sommarkatter och att de blir märkta. Och de är ej gratis heller utan 150 kr vid tingning (som ej återfås om du ändrar dig) och 250 kr till vid hämtning. Önskas vetrinärbesiktning så tillkommer den kostnaden.
Lämna ditt mobilnummer så hör jag av mig till dig!!


Kattungarna finns i Hudiksvalls trakten!!

Ja himmel......

Ont ,trött och allmänt blä...ja en sån dag har jag idag.
Skulle egentligen vilja åka till Gävle idag, skulle hänt lite kul saker där i samband med de jag skrev lätt om tidigare...med folkan alltså..men jag klarar det bara inte idag.
Ska dessutom till den nya läkaren på vår vårdcentral, det är så typiskt-att precis när jag börjat få en läkare att fatta något-ja då försvinner de..Det slår aldrig fel, och så får jag börja från början med mina frågor och med mina förklaringar etc..
Förklaringar undrar väl du nu???
Jo jag är diabetiker (typ 2:a) och som sådan så ska man helst sticka sig i både fingrar o mage,lår ja ju name it.
Jag har en mycket kraftig skräck för sprutor efter övergrepp i barndomen...skrev om de med i tidigare inlägg...och p gr av svår tandläkarskräck...saknar dessutom den där överhuden som man i normala fall har att sticka i, den är på mig bara millimeter tunn...och ovan på det så får jag ständig hud infektioner och har värk i händerna som de är ändå utan att vilja/klara att få mer skit i fingrarna...
Med alla dessa skäl borde det vara enkelt att få stöd och hjälp med automatisk provtagnings metod via tex provtagning från huden, ja för jag har sett att de existerar, och samma sak om jag skulle bli insulin beroende så borde jag kunna få just en dosa på magen med pump som sköter de automatiskt som för barn som ej kan sticka själv...men icke, och jag får börja om från början med varje läkare och förklara om och om igen...innan de fattar- det är pest!! Och ja,ni kan ju tänka er vilken onödig tid det tar på läkarbesöket att ständigt behöva försöka få doktorn att begripa att jag inte är som andra patienter som KAN sticka sig....suck...håll tummarna att jag får denna nya att fatta direkt..så jag slipper börja om igen....


kramelikram därute från skräcken

söndag 22 maj 2011

Du är en enastående kvinna-är jag??? Part 1 (ursäkta oordningen

Det fick jag höra av min makes styvsyster idag...och frågan-hur orkar du??
Det är ju det jag inte gör.
Jag faller, ramlar, kraschar-----min själ går i tusen bitar och min ande är så bedrövad...jag är slukörd och totalt orkeslös....smulorna av mig klistras ihop så gott de går när barnen är hemma-då biter jag ihop..inombords gråter jag...för de som står mig närmast i cirkeln utanför familjen, ser inte, hör inte mina rop på hjälp......
Kroppsligt är det kaos med fruktansvärd smärta som följd...den som lever med fibromyalgi vet hur illa det är när man inte får sova för att det gör ont och inte kan vila heller...slappna är nästan omöjligt..
Och så familjen då, dottern som jag hoppas (ännu) vara fri från sin fars sjukdom-visar vissa tecken på att ha ärvt den iallafall, hon glömmer saker väldigt fort, iallafall de som är i korttidsminnet-så nu har man oro för henne med...
Sonen, ja han har sina bekymmer och funktionshinder med den nyaste dignosen laktosintolerans nyställd....jag är ställd för jag vet inte hur jag ska bete mig längre..
Och maken som förmodligen haft en TIA attack nyligen-hans ben hänger inte med längre och humöret och styrkan går upp o ner som en pannkaka...försämringar för hans del betyder tyngre vardag för mig..

Men nu säger min själ STOPP och hur gör jag då??
Jag vill bara sitta och gråta-men har inga tårar, vill skrika ut min sorg och min avsky mot sjukdom och död..
Skrapa ihop smulorna och kasta dom i soporna och resa mig som fågeln fenix...frågan är hur??
Och när ska mina närmaste verkligen SE och HÖRA.....inte bara fortsätta vandra i tron att hon är stark för hon säger inget....nej jag vill inte vara till besvär heller-för det har visats sig bli misstolkat förr-därför säger jag inget, så blir de inga problem......men önskar så att de kunde fråga;
Hur mår du? Orkar du?? Behöver du stöd???
För jag mår fruktansvärt dåligt-vill bara lägga mig ner och somna, men får inte och skulle inte vilja egentligen heller men jag är så trött när energin slitits ur mig...behöver hjälp!!
Fråga 2 nej jag orkar inte ensam längre..för det har blivit för mycket nu, med inte bara familjen utan allt runt omkring som krånglar och stökar.....och jag har så ont av all stress!!
Och sista frågan..JA jag behöver stöd med hela situationen och hjälp att reda ut detsamma och jag behöver det idag, inte nästa vecka eller månad eller år..för jag vill hinna leva också...inte bara finnas för allt och alla andra.....är det nån som förstår???

Kramelikram från deppiga mamman

Du är en enastående kvinna-är jag??? part 2

Fick vara med om en riktig gråt attack idag....tårarna föll, ett under att nerverna höll...
Kändes som hjärtat skulle brista av...ja av vad egentligen??
Det var som att slitas upp in ifrån och ut.....smärtan, oron och ångesten bara greppade tag om hela min själv....de kändes som jag var ensam i hela världen....att där ej fanns någon för mig.
Så svårt har det inte känts på mycket länge, måste ha varit att jag berättade så mycket om mig själv i fredags, måste varit de som triggat alltihop- jag vet inte..
För de av er som inte känner mig så kan jag berätta att jag tillhör gruppen som blev intervjuad av vanvårds utredningen inom sociala barn omsorgen, en av de som hoppas få rätt till ersättning för att kunna (om möjligt) skriva en bok om vad socialen inte ska och borde göra när de gäller utsatta barn..
Jag berättade även lite om varför jag hamnade på barnhemmet......vad min söta styvbror gjorde mot mig *ironi*...övergreppen....och om vården som blev förvaring och nya övergrepp begångna av andra ungdomar som var där för att de inte fungerade hemma.......om övergreppen från personalen som tvingade oss att städa trapphus kl 0600 på morgonen lördagen efter skolavslutningen, för att statuera exempel....mmmm listan kan göras lång...att vi räddat en kille från att hamna i trubbel de ansågs tydligen betraffningsbart...och precis ALLA fick städa..det var efter 1980 det hände, nu hoppas jag på upprättelse för mig och mina med systrar och bröder efter 1980, att även vi får upprättelse...


Ja så kanske var det smärtan över det som varit som äntligen börjar att släppa, jag vet inte..min psykolog sa något sådant iallafall, när jag talade med henne-att jag inte gett mig tid att sörja, ta tid för bara mig...så kanske..


Kramelikram på er därute och vill ni skicka gärna styrkande tankar till mig..

Hur???

Det är frågan jag ställer mig ikväll, ska jag få ordning i mina tidigare inlägg när jag skriver och publicerar annat samtidigt..hur gör man..?? Någon som kan tipsa mig om det?? För jag går bet om det??? Hjälp!!